Det ingen annan kunde…

Som ni kanske märkt så har det varit en aning färre inlägg sista veckan, även om jag tycker att jag uppehållit hyfsat med någon form av publicationer i alla fall. Detta beror ju självfallet på att det har varit påsk med medföljande egentagna ledighet (…fortfarande är påsk faktiskt, då detta skrivs och publiceras under Annandag påsk). Påsken som på många sätt kanske är den allra viktigaste högtiden för en kristen och för hela mänskligheten överhuvudtaget. Tiden när Gud offrade sig själv, genom Jesus – Sonen, för att försona varje enskild människa.

Jesus blev utsatt för det vi skulle ha blivit utsatta för.

Jesus gjorde det ingen annan människa kunde.

Kiitos Jeesus!

Jag hoppas att ni alla som läser detta har tagit er en funderare under de senaste dagarna och mediterat över vad påsken egentligen innebär. Har själv försökt att inte bara låta påsktiden, och stillaveckan, flyga förbi som vilken vecka som helst, utan har begrundat en del under den första delen av passionsveckan. Men i sanning också fröjdat mig och jublat över att Jesus Messias inte blev kvar i graven, utan att Han återuppstod till liv igen! Glory! Halleluja! Denna påsk har varit riktigt rolig faktiskt. Det har varit kontemplation och eftertanke, men även mycket glädje i kyrkan och i goda vänners lag.

Troende, eller icke troende; kom ihåg en sak!!
Det ingen annan kunde… (att dö för dina och mina synder) …det gjorde Jesus!

Deo gloria! Deo soli gloria!

Ära vare Gud! Ära vare Gud allena!